Jag växte upp på landet i en familj med mor, far och två storebröder. Jag hade mina morföräldrar i grannhuset och vi var många barn i ungefär samma ålder i byn så jag kände mig aldrig ensam.

En av mina föräldrar var väldigt dominant så min uppväxt har inte alltid varit lätt. Jag och mina bröder fick tidigt lära oss hur man skulle bete sig för att det skulle vara lugnt hemma.

Detta har på flera plan präglat mig och format mig till den jag är. Genom hela livet har jag varit den som ska vara till lags och alltid göra mitt allra bästa för att duga. Det yttrade sig så småningom i att jag valde ett yrke där man servar och tar hand om andra.

Under mitt yrkesliv blev detta mer och mer påtagligt, ställde alltid upp, sa aldrig nej till nånting fast jag kände att jag inte ville eller orkade. Jag pressade mig, kollegor pressade mig, tills jag en dag inte orkade längre, min kropp sa stopp.

Jag drabbades av en utmattningsdepression.

Jag blev sjukskriven en period och då hade jag tid att tänka och känna efter. Det var början till ett uppvaknande.

Jag trivdes med mina arbetskamrater och arbetet var roligt men ändå var jag helt slut på kvällarna och så ville inte jag ha det ända till pensionen.

Det kändes att något skavde och jag hade en stark längtan efter att känna mig mer fri. Fri från press, fri från stress. Jag ville styra min tid både med arbete och på min fritid.

Jag ville få må bra på riktigt.